Snacka om Vilken jävla otur vi hade i söndags!
Två kompisar skulle köra hem mig, ca 12 mil. Och vad tror ni händer? SJÄLVKLART går Bakaxlen på bilen.

(vet inte riktigt vad den gör, förutom att man inte kan köra utan den för då kan bakdäcken låsa sig och då kör man av vägen och dör in princip.)

Jaja, iaf, vi vet inte vart vi är, för vi körde på någon jäkla grusväg, mitt i ingen stans typ, haha. Så vi ställde lixom bilden och tänkte på vad vi skulle göra, så försökte vi komma på någon som vill köra 12 mil, runt 8 och boxera hem oss, 12 mil, som hade tagit typ hela natten. Men alla skulle ju jobba, och sa att dom kunde köra på måndag ist.
Så vi skulle egentligen sova i bilen, men jag ville ut och gå lite, eftersom allt var katastrof!
Så gick vi, och tror ni inte vi hittar ett vandrarhem?! Snacka om tur! Låg bara 15 min ungefär ifrån vart vi stod!
Så vi bestämde oss för att sova där, istället för bilen, för där har dom lixom dusch och säng och allt, och eftersom jag hade packat massa rena kläder som jag skulle ta hit som jag hade hämtat hos pappa, så hade jag ombyte. Snacka om tur i oturen!
Så vi checkade in där, och först vart jag väldigt skeptiskt emot det, för jag fick typ för mig att det skulle vara jätte äckligt och sånt, och att det typ låg massa sängar i ett stort rum, med massa äckliga pundare och alkoholister, men självklart överdrev jag.
Stället var ju super fint! Det var typ som ett hus med massa lägenheter i, förutom att det inte fanns ett kök i "rummet" det fanns bara ett gemensamt till alla rum. Och toaletterna och duscharna låg precis mitt över vårt rum.
Allting var typ nyrenoverat och fräscht, och mysigt.
Och vi fick ett rum precis vid en stor altan, vilket var bra eftersom jag och mina kompisar är rökare.
Sen fick vi frukost på morgonen.
Allt var super naaajs, trotts att vi har haft sån otur.
Tur i oturen eller vad är det man brukar säga? :)
Men sen det största problemet var nog vad man skulle säga till mamma. Hon hade blivit super rädd och total flippat. Så jag sa ingenting till henne, men jag sa till dom i familjen där jag bor (familjehem). Men tydligen hjälpte inte det eftersom typ alla jag kände trodde att jag var död eller något -.-
Jaja, får väl leva med sånt.
Tycker bara det är jobbigt när folk hela tiden tror att jag inte kan ta hand om mig själv, och när jag inprincip får LVU för allting.
För egentligen hur kunde jag hjälpa eller veta detta? Är detta mitt fel? Är det någons fel ens, nej!
Men det är ändå jag som säkert kommer få skit från soc och alla som om det vore mitt fel, eller så kommer dom inte tro på mig.
Men tog lite bilder på både bil och vandrarhemmet som bevis.
Sedan gjorde jag bara det JAG trodde var bäst. Och det står jag för. THATS it!
Sen är jag sån som vill klara av allting på egenhand, jag lixom hatar att fråga folk om hjälp och sånt, för har jag typ ställt mig i en situation så vill jag ta mig ur den själv oxå.
Förstår ni på ett ungefär hur jag menar?
Men jag blir så arg när folk tror att jag är någon jävla barnunge som inte kan någonting.
Jag kan klara mig själv, förstå det!